Så kan Ivrigt anropa användas i en mening
- Tracbac blev plötsligt blossande röd, han viftade ivrigt med händerna och ropade : Nej, nej, för guds skull !
- Olika gifter diskuteras av greven i ett kapitel i boken med rubriken » Toxicologies ett samtal som ivrigt avlyssnas av en presumtiv giftmörderska.
- Mirran lyssnade ivrigt.
- - Och här är nedgång till källaren, fortsatte Börje ivrigt, i det han lyfte upp en lucka i golvet, se, är det inte bekvämt ?
- sa pappa ivrigt.
- frågade Erna ivrigt.
- Men han försvarade sig mycket ivrigt inför sig själv.
- sade han ivrigt.
- Därpå grep han ivrigt efter sitt kors, hängde det över ena skuldran och började stiga utför branten.
- Tänk dig, lilla Karlshamn propp fullt av turkar, som knäfalla i gathörnen och anropa Allah !
- När han stod utanför dörren, hörde han röster tala ivrigt och högt.
- Han var ivrigt sysselsatt med att stänka orientalisk parfym på möblerna.
- Brådskande ivrigt öppnades dörren, en äldre gentleman stod därinne, putsad och fin, gråsprängd i hår och hy.
- Ivrigt sökte hon efter något att ta sig för.
- – Hunden blir uppmärksam och nosade ivrigt och dök in vid ett träd.
- Men mot hans hand bultade det ju så ivrigt i den lilla smedjan där uppe.
- frågade hon ivrigt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
